Svinigt
Det här skickade en av mina ”vänner” till mig på mailen nyligen ( 😛 ). Känns bra, inte alls realistiskt. Eller nåt.
Rapport från en isoleringscell
Sedan i tisdags, alltså de senaste dagarna har jag varit sjuk. Jättesjuk. Inte åka-in-på-sjukhuset-sjuk, men tillräckligt. Har den senaste kvarten, idag när jag är tilläckligt pigg för att vara up and runing, suttit och googlat symptom, och jag vill inte va den som är den, men nog fan har jag svininfluensa. Tro det eller ej, men det är inte så kul som medierna får det att låta.
Huvudvärk, vätskebrist, kräkningar, frossa och kallsvettningar, hög feber, hosta, ont i halsen…. Allt utom muskelvärk. Också väldigt mystiskt tycker jag att alla i närheten verkade trilla dit samtidigt. Folk på jobbet, bekanta, bekantas bekanta… Det slutade iaf med att jag fick ställa in min sedan flera månader planerade resa till min syster i Skåne, mycket deprimerande, och tillbringa veckan nerbäddad, och har gått igenom säsong 2 till 4 av amerikanska The Office. Det är många avsnitt. Hade nästan glömt hur smärtsamt pinsam Michael Scott är. Som ”tur” är blev även en av de gulligaste killarna i Örebro sjuk samtidigt så jag har haft lite sällskap. Känner mig väldigt bortskämd. Dock är man inte så himla social när man har svininfluensa, lustigt nog.
Så vad har vi underhållit oss med dessa dagar, när vi skulle turnerat Sydsverige och Köpenhamn? Druckit cola, sovit, spytt, snorat, druckit c-vitaminbrus, kastat hopknycklade näsdukar på tvn när Steve Carell säger nåt osedvanligt puckat, spytt lite till, kallsvettats…. Och idag såg jag ”300”. Tänkte gå vidare på samma tema och låta bli att byta kanal när sexan visar en av de sämsta actionfilmerna sen… ja. ”The Scorpionking”. Sjukt vad den är dålig. Tja, man kan ju iaf inte ha dåligt samvete för att man inte gör nåt, för om man gör nåt så DÖR man! Det står det på internet. Så det så. Men det är lite jobbigt nu när man håller på att vakna till liv lite, för man märker hur tråkigt man har det. Det gör man inte när man ligger och klamrar sig fast vid den lilla strimman liv man har kvar och försöker låta bli att hosta upp med annat blod och slem och äckligheter. Det är fortfarande synd om mig.
Det är nog lite som att vara jävligt korkad, men tillräckligt smart för att fatta att man är en idiot. Aouch. Har tråkigt… Då börjar man utveckla nya sätt att underhålla sig själv. Tex torgskräck. Inbillade mig nyss när jag var och köpte godis att kvinnan i kassan på ICA ville döda mig. Spännande. Kanske ska kasta lite snoriga näsdukar på the Rock också. Han ser ut som att han har förtjänat det, jag gillar inte hans uppsyn.
Japp, det är synd om mig.
Kall kall kall
Jaha… som person nummer 739168365339 i dag tänker jag konstatera att det snöar. Gud vad jag känner mig generisk. Men vad ska man göra. Det är kallt och blött och otäckt. Har nu lyckats sova ikapp lite och varit på jobbet i ganska små doser sista dagarna så man har piggnat till lite, så det var riktigt skönt att komma ut till Stallyktan med mr Z och dricka lite vin, sörpla hummerfond och känna sig som en normal, social person igen.
Har funderat på och diskuterat saker idag, och därmed också kommit fram till saker. Kärlek, tex, är som burkar från IKEA. På det roliga sättet. Människor i allmänhet är inte så trevligt, även de man trodde man tyckte om ett tag. Människor är förutsägbara djur, och antingen får man lära sig leva med vetskapen att det ligger till på det sättet och försöka anpassa sig, eller tjura. Vilket inte heller är roligt. Och ålder är hemskt, men oundvikligt. Och snart är jag halvvägs till 50. Usch, vad ska man göra åt det? Tror vi kom fram till en passande ritual för att fira tilldragelsen, men det kommer nog behöva lite överrvägande. Men jag gillade temat.
Cynisit javisst. Sitter och ser mitt tredje avsnitt av True Blood också, och nej, jag fattar inte grejen. Usch, nu är det nån som dödar den underliga psykopatbruden. Otäckt program det här. Dags att zappa.
ÅH!! Apropå det sålde jag biljetter idag till en kille som hette Zoltan. Det tyckte jag var roligt. Jag vet, jag är lättroad.
Självbehärskning vs Självbehärskning
Jag har jobbat i princip oavbrutet sen i fredags morse. Har blivit släpad, slagen med en yxa, hängd, halshuggen, dragen i håret, kastat mig in i en dörr upprepade gånger och skrikit tills rösten tagit slut. Har träningsvärk i hela kroppen och blöder från armbågarna. Och fått betalt för det. Jo, det är kanske ett lite underligt jobb jag har, med det är ändå den trevliga delen av det jag jobbar med. Teater är ju kul. Idag fick jag frågan: Varför går du med på det egentligen?
Ja du… Inneboende masochistiska drag? Vad vet jag. Känns som att det är läge för lite självrannsakan här. Tycker om att veta att man har gjort någonting ordentligt. Problemet är väl då bara att man blir vansinnigt trött, och när man blir vansinnigt trött är det svårt att hantera vissa saker. Som till exempel att vara trevlig mot folk, eller hålla ihop när man får skäll för saker man inte ansvarar för. Den sved lite. Är ganska förbannad… Men det går väl över när jag fått sova. Sov 9 timmar inatt, men det hjälpte inte så mycket. Behöver sova helt ostört tills jag får för mig att vakna för egen maskin. Det borde man få göra ibland. Har inte alls blivit en trots arbete mysig allhelgonahelg som planerat, och nu när jag tydligen har valt att börja umgås med en viss person på ett lite mer regelbundet plan så är det ju inte så produktivt att gå omkring och vara ledsen och övertrött hela tiden. Man måste behärska sig. Men jag är trött och när jag blir trött blir jag gnällig. Och arg. Och ser enligt ögonvittnen förjävligt sliten ut (tack så förbannat mycket, det hjälpte ju). Och överreagerar. Och så blir jag otrevlig dessutom.
Uppenbarligen. Hela min lägenhet luktar grillad kyckling. Eller vitlök? Eller nåt annat ätbart som inte kommer från min spis. Hatar mina grannar.
Men helgen gick ju bra iaf. Över förväntan om man ser till omständigheterna. Ska bli spännande att se vad Lösnummer skriver om oss sen.
Nu ska jag somna till en film och sen stanna i sängen i 48 timmar. Kanske kan kompensera lite? Imorgon (läs: om tre dagar) ska jag upprätta en trevlighetsplan. Ja. Det är en bra idé.
Primalskriksterapi
Ibland är det bäst att bara ge upp och acceptera. Man kan inte hålla på att vara stenhård hela tiden för då blir det bara värre. Det enda som återstår då är som sagt att bara ge upp, sitta i soffan och tycka synd om sig själv tills det går över. För det gör det som tur är, förr eller senare.
Nu har jag varit tjurig och arg på det mesta i en vecka mer eller mindre, och det börjar kännas ganska gammalt. Men det var inte förrän igår kväll jag insåg att jag inte måste anstränga mig för att vara på en glad alt. jämn nivå. Jag FÅR hata mänskligheten en stund, och tycka att universum är ute efter mig, och att om jag flyttar mig från lägenheten kommer tillvaron att implodera och det är nog säkrast att jag inte pratar med någon alls på ett par dagar. Iaf ingen vars åsikt om mig jag bryr mig om. Jag FÅR vara Elaka Isse. Hell Yeah!
Så efter att ha tillbringat ett par timmar i horisontalläge med en (metaforisk) ångvält hängande över huvudet somnade jag lugnt och vaknade med… hmm… ja, en enorm vilja att vilja slå huvudet hårt i garderobsdörren en stund eller två. Men det kändes också helt ok. Hihi.
Sen tänkte jag att jag helt enkelt kan öppna min franska balkongdörr och skrika en stund, och se hur lång tid det tar innan nån granne ringer polisen. Alt. störningsjouren. Men nej. Sparar all implosionsenergi till helgen. Sex spökvandringar på rad (mm), mycket skrikande. Yay 😀 Nej vaddå? Jag kommer må skitbra dan efter, såklart… eller nåt. Halloween är verkligen årets höjdpunkt. Hmm…. Nja. Eller jo. Jag kan med gott samvete sova HELA måndagen, vilket är exakt min avsikt att göra. Det här med planerande är rätt kul. Nu planerar jag att äta frukost.
H-O-C-K-E-Y Hockey…
…var det igår. Och idag är det fotboll. Vilket jag högaktningsfull fortsätter att skita i. Som så mycket annt. Det är svårt att hålla ångan uppe och motivationen vid liv när det ser ut som det gör. På andra sidan skärmen sitter min vän i tystnad och ägnar sig åt samma aktivitet som jag, inget större behov av kommunikation här. Allt är bara lugnt, tyst och händelselöst. Vad ska man göra liksom? Vi vill gå hem nu.
Det var roligt igår, roligare än väntat. Kanske lilla krashen i soffan innan var behövlig för att sänka förväntningarna på kvällen, vem vet. Men det var en helt fantastisk upplevelse att se så mycket ambition och kärlek i ett rum (lägenhet). Vaknade idag och konstaterade att mitt hår såg ut att ha exploderat under natten, stod åt alla håll, och tack vare rosén var resten av mitt huvud på väg åt samma håll. Tog en halvtimme att arbeta igenom kalufsen med en halv flaska balsam. Ja mina vänner, man KAN faktiskt övertupera. Men vi såg enligt utsago väldigt bra ut, och det var hård konkurrens minst sagt. Bra kväll. Vi lyckades till och med smita undan och låtsas bränna florsocker på en böjd sked i Jesus rum; It’s all in the details baby.
Vicious vs Winehouse
Eller heroin vs kokain?
Ikväll ska jag på maskerad. Tydligen. Efter mången minut av un-psyched-ness har jag nu lyssnat på Bon Jovi (HIMYM, så klart) och kommit framtill att det faktiskt ska bli riktigt kul. Mest för att jag nu har en helt kickass utstyrsel. Och det tog ett tag att komma fram till. Min fantastiska eskort kom med steg 1: ”Vi går som heroninister!!” Hmm…… Ja…. men sen kom jag fram till att det nog kunde vara en god idé, speciellt då resten av sällskapet verkar klä ut sig till karaktärer i stil med Jesus mfl. Och mr T hade ju tydligen vid annat tillfälle gått med sin flickvän som Sid Vicious och Nancy Spungen, men eftersom jag bevisligen inte är väteperoxiderad få vi hitta på nåt annat. Så i afton blir Sid Vicious (japp, vi stal det, hihi) eskorterad av Amy Winehouse, den mest tragiska brunetten i stiletter under 2000-talet. Troligtvis. Bildgoogla. Det finns rätt få mörka knarkarkändisar, lustigt nog.
Undrar om de gillat varandra om de varit samtida. Ett intressant par onekligen. Jag har ju redan blåmärken över hela kroppen efter min söta cykelvolt i lördags innan It’s SÅ så det är onekligen trovärdigt. Förhoppningsvis vaknar jag inte under ett handfat i en knarkarkvart med en kniv i magen. Död. Stackars Nancy. Men det vore ju inte rock ‘n roll annars. Death of a rockstar liksom. Det vi vill ha.
Gud vad roligt jag har haft med att leta låtsastatueringar, rätt nyans av rosa läppstift, plåstertejp och fuck-me-pumps. Och snart blir det att ordna klart mr Vicious. Jag älskar detaljer. Alltifrån min läppiercing och plastiga örhängen till hans rivmärken på bröstet och blåmärken i armvecket. Lite sur på att jag inte gillar whiskey och cigaretter. Då hade jag helst suttit hela kvällen och kedjerökt och halsat JD, skabbigt och bra. Helt fantastiskt. Gillar det här med projekt tydligen.
Nu ska jag slita sönder t-shirts, fylla småpåsar med florsocker och äta sushi. Och lyssna på Back to Black. Har inga förväntningar inför kvällen, men oavsett vad som händer kommer vi vara assnygga. I like.
Befintlighet vs Riktning
Ibland måste man ta ett steg tillbaka och titta lite på situationen från en annan synvinkel för att inte bli helt knäpp. För det finns alltid en överhängande risk att man blir det. man är ju så galet funtad att om det är för bra letar man anledningar att tycka motsatsen, för annars blir det för enkelt. Enkelt är ju läskigt. Så är det bra eller dåligt egentligen? Hmm… Det är nog faktiskt rätt dåligt, beroende på vad man jämför med visserligen.
Då är det tur att man kan göra dumma saker. Som exempelvis sitta uppe på en sten, på ett berg, utanför Ånnaboda, och dricka varm choklad, klappa hund och titta på regnmolnen. Bland annat. Dumt. Överraskande fantastiskt var man finner sig själv emellanåt, och hemskt vore det annars. Hur överlever folk som alltid bor i stan, varje dag, året runt, jämt? Inte konstigt att det kryllar av hjärndöda idioter överallt.
Fick lite välbehövligt utlopp för störda fantasier när vi var och såg den nya Tarantinofilmen igår kväll. Mer virtuellt folk åt folket säger jag bara. Befriande när alla bara… dör. Vill av ren princip säga att filmen sög eftersom alla andra hyllar den till skyarna, speciellt folk vars åsikter inte står särskilt hög i kurs hos mig, som jag känner tycker om den för att den är ”cool” och man själv plockar lite coolhetspoäng om man gillar brutala saker. Men principer är egentligen bara löjligt begränsande. Man inser det ju ”äldre” man blir. Det var en bra film. Helt störd, och man börjar fundera över hur folk fungerar som kommer på såndana intriger, och speciellt hur folk funkar som går igång på det. Men jag tyckte ju om den så vem är jag att uttala mig? Förvirrande.
Upptäkte även häromdagen att gammal kärlek rostar inte, men den kan ändra form och skepnad, och som tur är får mer positiva associationer. Och ta nya vändningar. Tycker om förändring.
Stockholmskomplex vs. Stockholmsyndrom?
Nystart. Klichée? Klichée… Går nog inte att förneka att det är höst, speciellt inte som man låg på en gunga i en park i norra Södermanland kl 00.29 inatt och bara ville två saker. En av dem var att dra på sig täckjacka. Deprimerande, men sant, och detta trots att jag hade en 6a strawberry daiquiri och en shot sambuca i blodet. Det är inte mitten av juli längre.
Men nytt är bra. Ny årstid, nya saker att ta tag i. Nytt sinnestillstånd. Ny blogg. Skit också. Var ”hemma”, det gamla hemma, i helgen, och det mesta där var också nytt. Stan är inte vad den har varit, inte folket, inte platserna, inte butikerna, inte barerna. Inte samma stämning, och det kanske det man kan förvänta sig av en halvstor stad som ligger alldeles för nära hufvudstaden och har mental växtvärk? Men det var en galen utflykt. Kanske ska göra kidnappning till min grej. Hörde ett vansinnigt tråkigt radioprogram idag, om fjortisar som byter ”stil” under sommarlovet och sen ska kunna ta sig tillbaka till skolan och kompisarna. ”Vad gör man om man vill gå från punkare till plugghäst liksom? Så jävla svårt asså… Men man ska skita i vad folk tycker.” Härligt. Ska börja smida nästa ondskefulla plan inom kort…
Vet lite vart jag vill vara på väg nu. Baby steps. Ironiskt uttryck. Och man måste ju utnyttja läget, som man skulle kunna säga.
Men jag mår bra. Väldigt bra. Man gör det när man dansar mitt i natten i en regnig park med en galen vän och skriker saker åt sex eldsprutande fakirer. Mmm. Det gör man. Det borde man göra oftare. Ska lyssna lite på Black Magic Woman, och kanske skratta lite en stund. Ha en skön söndagkväll.
En Tanke Om Dagen Är Mer Än Tillräckligt 